I morse, klockan åtta (som är en väldigt tidig tid för mig, i alla fall just nu), hade vi möte i skolan. Var oerhört trött och gäspade konstant, såpass mycket att jag fick akta mig för att låta tårar rinna och smeta ut sminket.
Efter mötet var avslutat hämtade jag och min pappa ut paketet från bubbleroom - ni minns kanske att jag berättade om det? Inte? Nähä. Hur som helst, jag såg på ordersedeln att paketet kunde hämtas ut redan den sjätte - bara några dagar efter att jag beställde! Men, jag har varit himlans upptagen och har inte hunnit hämta ut paketet förrän idag.
Jag var jättenöjd med jackan, har oroat mig lite över hur den skulle sitta på min kropp och sånt där. Var också lite orolig över storleken - jag tog den minsta storleken som fanns utan att blinka, som jag alltid (läs: oftast) gör, men började så sent som för några dagar sen oroa mig över att den skulle vara för kort i ärmarna. Och trots att det var fredag den trettonde idag så satt jackan jättefint! Det är en kort, tajt jacka i vitt fuskskinn med breda muddar och några (små, knappt användbara) fickor. Hur snygg som helst, mycket bättre än jackan jag använde förut - dock lite kallare, fast det får jag ta mej tusan stå ut med, tjej som jag är. På prommisen idag med vovvarna hade jag även pappas lilla pashmina (sjal) på mig, så att jag kan borra ner ansiktet i den när det blåser riktigt kallt. Dom två voffsingar jag höll i hade båda gult koppel, såg rätt bra ut till den nya jackan måste jag erkänna. Herregud, tjejer har det här i blodet alltså.
Beställde även ett grönt, snyggt linne som jag drog på mig så snabbt prislappen var bortsliten. Det sitter rätt bra, liksom alla tröjor gör i början, men efterhand kommer väl även detta plagg töjas ut och så småningom gå sönder och slitas upp  i sömmarna. Nåväl.
Beställde även ett par snyyygga skor, som jag bara inte kunde låta bli att köpa. Okej, så jävla snygga var dom kanske inte - men dom var billiga! Och jag har väldigt ont om högklackade skor med platå, så jag tänkte "varför inte?". Jag vet typiskt tjejsvar. Men det är inget som jag i dagsläget kan rå för (kom igen efter könsoperationen).
Det var allt jag beställde, men inte allt jag fick. Det låg lite grejer i påsen som jag inte hade betalat för, men som avsiktligt eller oavsiktligt kom med i min order ändå. Först, ett par gratis strumpor. Yay! Jag som ständigt lider av obotlig strumpbrist. Strumporna var kanske inte världens sexigaste, men dom kommer ju ändå från den välkända märket Blammo - så det är ingen Lidl-kvalitet i alla fall. Och liksom, en strumpa är en strumpa.
Fick även lite Eau de Toilette med naturlig, fräsch doft som jag gärna sprayar på mig på morgonen.
Det slant även med något som jag tror ska vara någon slags ögonskugga, men som mest liknar en burk krossat glas. ska någon dag samla mod och öppna burken, och se vad det är för något.


Skorna är svartvita, det är också strumporna som jag fick (?) gratis.

Spenderade eftermiddagen med att läsa en bok. Jag gillar att läsa, särskilt texter skrivna av någon inteligent men emotionellt utvecklad människa som uttrycker sig bra i ord och som gör vackra och förståeliga liknelser.
Boken jag läste är en sannhistoria skriven av Dave Pelzer (I think), och heter "Pojken som kallades 'Det'". Den handlar om David's barndom, om hur han sedan han var fyra har blivit misshandlad grovt. Han skriver på ett sätt som jag tycker är behagligt att läsa, och ger bra (om än fruktansvärda) beskrivningar och bilder. Hemskt var det, men jag tar det ändå med en nypa salt - eftersom minnena från fyraårsåldern var så väldigt detaljerade. Men såklart, det är fullt möjligt att hr. Pelzer till och med i sin bok har avbildat en underdrift - även om det är troligare att han överdrivit något. Inget jag tycker illa om honom för, hur kul vore det att läsa en bok där varannan mening förklarade hur lite man egentligen minns från händelsen?
Boken hade ett vackert och snudd på romantiskt efterord, något jag tycker är trevligt i små mängder. Inte för att jag på något sätt föredrar det råa och kalla - men kanske har mitt eget liv varit så bra att jag inte finner någon större glädje i att läsa lyckliga texter, eftersom jag själv känt och tänkt likadant så ofta. Eller kanske har mitt eget liv i själva verket varit så hemskt och olyckligt att det glädjer mig att läsa om folk som har det likadant, medan det bara känns orättvist och hopplöst att läsa om såna som har det bra? Jag vet inte faktiskt, och jag vill inte lägga ner tid på att känna efter hur det ligger till heller. Jag gillar inte att tänka tillbaka på mitt liv, jag drunknar så lätt i gamla minnen och händelser. Det är bättre att spendera tiden på att lära sig om andra, tycker i alla fall jag.


Här är en bild från när jag läser Dave Pelzer's gripande bok - iförd mitt gröna linne från bubbleroom och det snygga skärpet syrran gav mig.