Nu har jag bott hemma i några dagar, och redan saknar jag jourfamiljen. Mest Wilma faktiskt, då hon var den som var med/hos mig mest, och sov i samma säng som mig och allt...

Men jag saknar ju också Lotta och Majja, och Harry litegrann. Och självklart alla tvåbenta, men det tänkte jag var underförstått.

Och all liv och rörelse, att det aldrig riktigt var lugnt och stilla, jag gillade det på nåt sätt. Det är så stor skillnad mot här, där ingen är hemma på dagarna och allt är väldigt tyst och trist.


Det blev många bilder, jag vet, men jag antar att dom mest är för min egen skull... Men erkänn att du också skulle sakna dessa sötnosar?! Btw, så blev det inte så många bilder som jag ju kunnat (och kanske också velat) lägga upp, jag pallade inte x)

Hehe en bild av Becky i paint :P

Det verkar som att folk har blivit helt galna i cockerpooer. På en vecka har 5 personer tagit kontakt med Wilma, Majja & Lottas ägare, och ställt sig i kö för en valp.

Det var egentligen tänkt att Wilma inte skulle få fler kullar, och att Majja var den som skulle paras i år. Men p.g.a. denna plötsliga cockerpoo-frenzy ska Wilma nu få en sista kull.

På lördag ska vi åka till drottningholmsparken och träffa några av valpspekulanterna, och låta dom träffa hundarna.

Måndagen den 9:e februari ska Wilma och Majja ögonlysas, och efter det är det bara att vänta på att tjejerna ska börja löpa.

Preliminärt så ska Majja paras med en rätt stor cockerpoo vid namn Theo, och Wilma men en cockerpoo som aldrig tidigare parats som heter Rocky.

Om allt går bra så blir det en massa valpar fram mot sommaren. Jag kommer förmodligen inte bo kvar här då, vilket är ganska synd... Men förhoppningsvis får jag komma och hälsa på och träffa de små miraklen!

Vi ska snart gå ut med flickorna, ska försöka ta några bilder då.

Cyal8r! ^^ <33

Det e mysigt att sitta framför datorn med en hund i knät så här på kvällen. Fast det är roligt att träna lite!

Ett steg mot godislådan och den vilande Wilma var på fötter (tassar).  En ynka godisbit räckte till en hel fotosekvens där vi tränar lite vardagslydnad och dans. Givetvis fick Wilma godisen innan hon tröttnade på att träna!


Wilma, som nästan låg och sov under sängen, piggnade till på en hundradels sekund när godislådan öppnades.


Ligger man fint och väntar får man nog godis till slut.


En hunddans är svår att fånga på bild, men väl värd en belöning!


Dansar man fint och gör piruetter så får man en godis, det vet Wilma.


Att sitta stilla medan "matte" fotar är lite jobbigt, men man får ju en godis för besväret!


Wilma tittar otåligt på godisen som jag håller i handen.


Att hoppa upp och sätta sig i sängen på kommando är ju plättlätt!


Det e viktigt att kunna ligga kvar. Och lika viktigt att kunna stå emot ett par sorgsna hundögon!


Äntligen! Wilma tuggar glatt på sin lilla godisbit som hon fick efter att ha varit så duktig.

Här nedan ser du fyra bilder. Det är bilder på jourfamiljens djur. Jag tänkte berätta lite mer om dom nu =)



Lotta: Längst till vänster, i rosa jacka, ligger Lotta. Lotta är ca ett år gammal, och därmed yngst av hundarna. Hon är en s.k. cockerpoo (eng. cockapoo), en blandning mellan cocker spaniel och pudel.
Lotta kan, liksom alla valpar, bäst beskrivas som en busig liten terrorist med små änglavingar. Hon tycker om att bita sönder papper och kartong, och nyligen har hon fattat tycke för kottar. Hon gillar också att leka med små gosedjur, och har vid flera skilda tillfällen misstagit mina strumpor för sådana. Hon vandrar in i mitt rum med svansen högt, hämtar en strumpa och springer sedan ut igen. Dumma hund. =)

Harry: Nästa i raden är Harry. Han är en busig kanin med mycket mod, och är sjukt kelig. Han är inte rädd för hundarna, utan är stencool när han är med dom.
Harry har en del roliga saker för sig. Ibland, om man står still, kommer den lilla kaninen farandes och börjar springa i cirklar runt en. Fruktansvärt roligt, tycker i alla fall jag.
När Harry inte har nåt särskilt för sig, brukar han gå runt och "märka" saker. Kaninen har doftkörtlar på hakan, och gnider alltså hakan mot allt som den uppfattar som sitt. För Harry kan det vara vad som helst. Min fot, min väska, mina kläder och hela möblemanget i huset. En gång försökte han gnida hakan mot mina gardiner.
På senare tid har Harry fått för sig att det är roligt att gnaga på de nymålade väggarna, vilket så klart inte uppskattas av de mänskliga familjemedlemmarna.
Trots sina hyss och sin förmåga att sprida ut sitt tarminnehåll i hela huset, är Harry en gosig kanin. Han älskar att bli kliad bakom nacken, och brukar leta upp och sätta sig bredvid människor som kan kela med honom.

Majja/Happy: Den här tjejen är störst (notera: störst, inte äldst) av alla hundar. Hon är mamma till Lotta, och är väl en 2-3 år.Hon har ärvt pudelns svans, och även en hel del av pudelns intelligens. Hon har lärt sig att om hon lägger tassen på min hand (och kollar upp på mig med halvledsna, typiska hundögon) så kliar jag henne på magen, vilket hon älskar.
Majja hette först Happy, men sedan ville matte döpa om henne till Majja. Det ville inte resten av familjen, så dom kallar henne fortfarande Happy.
Majja är snabb, och även mycket glupsk. Hon äter vad som helst, vilket jag fått lära mig den hårda vägen. Jag är en riktig godisgris, och har i stort sett alltid en godispåse inne på mitt rum. Har jag dörren öppen brukar Majja smyga in och tugga i sig allt... Hon är även fräckast vid matbordet. Hon kan glatt norpa en macka som någon håller i handen.
Majja är lite blyg av sig, och väldigt fäst vid matte, så den enda gången hon överröstar de andra vovvarna är vid promenader. När matte och jag tar på oss ytterkläderna börjar Majja gnälla. De andra skäller lite och gnäller ibland, men Majja står och gråter så högt hon kan. Man får ont i öronen, bokstavligen!

Wilma: Så har vi kommit till den sista hunden, lilla Wilma. Hon är äldst, ca 5 år, men lika liten som lilla Lotta. Wilma är mamma till Majja, och alltså mormor till Lotta.
Wilma är den "lydigaste", eller kanske mest dresserade, hunden i familjen. Hon kan gå lös på promenaderna, men hon kan även en del roliga trick. Hon kan dansa på fyra ben, dansa på två ben, gå som husse, rulla runt, skall m.fl.
 Wilma är den vovve som brukar sova i min säng, men den lilla damen har inget emot att ligga för sig själv.
Wilma är heltklart alfatiken i den lilla flocken. Hon bestämmer, så är det bara. Och hon ska alltid ha sista ordet. När hon skäller på någon eller något, och man säger åt henne att vara tyst, så brukar man alltid höra ett litet, tyst "voff" från henne, som om hon var tvungen att ha sista ordet.

---

Sådär, nu har jag berättat om de fyrbenta galningarna som jag för tillfället bor med. Inte konstigt att det känns tomt när jag kommer hem till pappa!

Detta får nog bli sista inlägget för ikväll, jag börjar bli trött.
Så good night, sleep tight and don't let the bed bugs bite! =) <33