hej alla! kom precis (för några timmar sen) hem ifrån min älskling, saknar honom som fan redan... Mår dåligt just nu och orkar inte direkt skriva så mycket, men det kommer. Nån gång...

 Dagens klockslag: 8:00 - möte med läkare, 13:00 - kuratorn, 19:30 - ska rida
 Dagens kärlek: Min galna och helt underbara pojkvän, såklart!!! <3333
 Dagens TV-program: Mythbusters! Älskar det, Discovery® ftw!!!!!
 Dagens musik: Gamla Michael Jackson-låtar. Alla skivor jag har ska banne mig spelas ikväll!!!
 Dagens koppar kaffe: 1 till frukosten (som fick bli en banan)

Igår eftermiddag var jag, efter ca 5 dagar, tvungen att lämna min kära snuffe och åka hem till pappa. En lugn kväll, jag somnade väl vid 21-22 nånting och även pappa kom i säng tidigt. Däremot blev jag besviken, när jag plötsligt vaknade igen klockan 02. Suck. Jag försökte somna om, men det var som jag fruktade - jag skulle bli tvungen att dygna (dygna - vara vaken hela natten och följande dag). Först tog jag mig en rejäl nattmacka, eller vad tusan man ska kalla det, faktiskt 4 stycken små minibaguetter - och gissa om jag känner mig stor just nu...! Efter det började jag funderade på hur jag bäst skulle göra det, utan att varken göra av med för mycket energi och trötta ut mig själv eller att vara för stilla och lugn så att jag somnar. Jag satte på något halvbra på TV:n och tog upp en rejäl hög med tidningar. Och så spenderade jag alltså natten med att läsa en massa tidningar, och då och då skymta några småtrevliga scener på TV:n.
När det första alarmet (jag hade naturligtvis ställt väckarklockan) började ljuda, i den förfärligt irriterande, skarpa Pac-Man-musiken, började jag förbereda mig på att gå upp ur sängen och börja en morgon som om jag sovit gott och normalt. Jag tror att tredje eller fjärde alarmet var det sista som behövdes, efter det gick jag upp. Jag satte på mig morgonrocken och ett par tofflor och gick och satte på kaffe, en varsin kopp till mig och pappa - som för övrigt fortfarande sov. Då jag redan ätit ett rejält mål surdegsbröd,  och alltså var mätt, bestämde jag mig för att en banan blir den bästa frukosten.
Och så åt vi, jag, pappa och brorsan, frukost i lugn och ro.

Men vad fasen - under natten har ett ganska så rejält snötäcke lagt sig över allt, och fullkomligt dränkt känslan av att våren äntligen är på gång! I helgen var det ju ganska varmt, solen lyste och det var torrt och härligt. Fåglarna (alltså riktiga fåglar - inte vinterns kråkor och skator) kvittrade och sjöng för full hals, kyliga vindar blåste mellan de värmande strålarna av sol. Vem som helst som spenderade några minuter ute den dagen kände det - våren var äntligen på väg! Äntligen har snön slutat störa, och den varma sommaren är bara några månader bort.
Men ack, så fel vi alla hade. Snön är här - igen - och inte känner man av våren i luften längre. Fåglarna sjunger inte längre, de vill gärna värma sig och spara energi. Någon kaxig skata ger ifrån sig ett kallt "kraa" någon gång. Nu är det inte längre kyliga vindar - det är riktigt kalla, isiga vindar som blåser, och inte mellan några varma solstrålar inte! Nej, nu kan vem som helst som spenderar några sekunder i kylan känna av att här är ingen vår på väg, och sommaren känns mer avlägsen än nånsin.
Varför är det så? Är klimatförändringarna så extrema att jorden inte kan bestämma sig för vilken årstid som ska råda? Helt otroligt. Minns ni hur det var när vi var små? Vintrarna var alltid riktiga vargavintrar. Alla längtade efter snön, som kom i november, för att alla visste att det skulle bli ett tjockt täcke. Det var alltid snö på julafton. Våren smög sig på i mars, då det slutat snöa för gott, och i april var det vår vår vår för hela slanten! knoppar, regn, kylig blåst, varma strålar... Och sommaren kom, alltid. Lite regn förstås, men alltid var det minst en vecka med riktig sommar. Och hösten kom när den kom, alltid en smula för tidigt, men ändå lagom. Den friska doften av höst är helt otrolig, jag bara älskar den! Och så kom det första snötäcket, i november. Först några millimeter, men snart blev det centimetrar och till och med decimetrar. Plogade snöhögar fanns på alla gator, och snögubbar och snölyktor stod på allas tomt. Man kunde bygga grottor av snö, utan att snön nånsin tog slut. Åh, vad jag önskar att årstiderna alltid var så.

Vad vore ett blogginlägg utan bilder? Jag har spenderat 5 dagar hos min älskling, och tog där några bilder. Några få, men ändå några. Här är dom:


Kondomer. Ett måste om man ska ha sex, i alla fall för mig.


Maaaarloon! Det är dåligt ljus i stallet, jag vet...


Avslutar med denna kyss, självklart är det jag och snuffe!

Jag undrar egentligen hur vanligt det är att man tänder på träd? Och vad är det som är så jädra sexigt med just träd? Den måste väl vara grenarna, antar jag. Och kanske löven, som så erotiskt skiftar färg under årets gång... Och sedan faller ner mot marken, och lämnar trädet alldeles naket. Och sen växer det ut nya små blad! Oooh, supersexigt. Eller inte.

Jag undrar förresten om dendrofiler har speciella favoritträd? Typ, björken eftersom den är randig, tallen för att den är hög eller eken för att den är så tjock?

Man undrar ju, litegrann i alla fall, eller hur?

Hörde nyss om en 15-årig praktikant som förgripit sig på två stycken 5-åringar... Fy satan alltså! Hur kan man bara...? Och förresten... Är det pedofili om man tänder på småbarn fastän man själv inte är vuxen...? Hmm... Det är det nog. Men usch alltså... Stackars barn! Och den där 15-åringen... Varför?! Neej usch, det är sånt här man mår dåligt av att läsa...

Det påminner mig om den där galne mördaren som det stod i tidningarna om för ett tag sen, ni vet han på cykeln som var sminkad som Jokern i Batman och högg ner barn och fröknar på ett dagis, och min lillebrors reaktion på detta. "Joker-mördaren"  skrattade tydligen när han cyklade iväg från dagiset han besökte med yxa, och detta tyckte min lillebror var fruktansvärt läskigt... "Och det värsta är att det var på riktigt!", sa han när vi diskuterat klart händelsen. Jo, jag håller med. Det hade varit hemskt nog att se det i en film, men att det faktiskt hände på riktigt... Det går inte att föreställa sig. Tänk, det händer en massa hemskheter varje dag... Det är då man lär sig uppskatta de små, men bra, sakerna här i livet. Fast... Det är lätt att glömma bort hur lyckligt lottad man är. Vi måste nog alla bli lite bättre på det, tror jag. Så slipper vi gå runt och må dåligt över de dåliga sakerna som sker. För när allt kommer kring, så väger väl ändå de goda sakerna upp de dåliga. Och tvärtom, förstås...

Yay! Grrreat news för alla MJ-fans - även om dom säkert redan har hört det: Michael hade presskonferens i London idag (klockan 17 lokal tid, tror jag?) och meddelade där att han planerat konserter i sommar!!! Helt otroligt! Man undrar ju om det blir nåt nytt album.... Jag hoppas verkligen det, för han skriver så bra låtar! Han är sjukt underskattad, och särskilt hans musik! Jag menar, det finns så många låtar som borde vara mer kända än vad dom är... Och särskilt de låtar som aldrig getts ut på skiva. Ååh, jag hoppas verkligen det blir en ny skiva!!!! Och inte nån slags ny-release, som T25 förra året... Jag menar, visst, det var lite nyinspelningar på skivan, men inga nya låtar... En liten besvikelse för många fans, som ju sett fram emot något nytt. Nåväl. Man ska inte klaga, I guess.

Och om dessa konserter verkligen blir av, det finns ju alltid en liten risk att de blir inställda eller "uppskjutna" (=inställda), så undrar jag om det blir några nya rekord... Kommer kanske biljetterna vara utsålda på bara några sekunder...? Hmmm...

Och jag undrar i vilken form han är i nu? Han är 50, fyller 51 i augusti, men de som jobbat med honom på senare tid säger att han fortfarande är i god form och kan både dansa och sjunga.
Dansen vet jag inte, men för ett tag sedan läckte ju en helt ny låt ut - Hold My Hand, Akon ft. Michael Jackson - och den är verkligen helt underbar!! Den är väldigt svår att få tag på, så har du inte hört den redan så blir du nog tvungen att vänta tills den släpps på  skiva. Ååh, det kommer bli en riktig hit! Och just ja, Michael's röst var klar och ren, precis som vanligt! Inga problem med att träffa noter, tack och lov.

Så, man kan inte annat än vänta med spänning på vad som ska hända. Och hur mycket jag än vill gå på dom där konserterna i London (eftersom det kanske (förmodligen) blir hans sista liveframträdanden), så går det bara inte. Jag skulle aldrig nånsin få pappas tillåtelse att åka till London för en konsert. Och inte har jag direkt råd att åka dit själv... Suck. Ibland är livet orättvist hårt.

 Dagens klockslag: 08:30 - tog blodprov
 Dagens kärlek: choklad <3
 Dagens TV-program: inget =[
 Dagens musik: ingen...!
 Dagens koppar kaffe: 2

Fanns så sent som igår en blogg som hetter knullturama, som  givetvis handlade om skolan Kulturama i hammarby sjöstad. Någon okänd person hade skapat den, i syfte att avslöja hemligheter och sprida vidare rykten om eleverna i årskurs nio.

Det jag stör mig på, är att det var just rykten det skrevs om. Det var inga bekräftade sanningar, utan bara lösa rykten. Och sen så kändes hela bloggen som en liten parodi på Gossip Girl. Designen påminde om Gossip Girl, bara det att texten var gul i stället. Det känns en smula oroväckande att TV-serier kan influera och inspirera folk att skapa såna här saker, även om det inte direkt var så allvarligt just den här gången. Man undrar ju hur det kan gå om alla blir så tagna av TV-serier? Förresen, jag vill inte veta. Det känns inte roligt att det finns såna människor alltså. Men jag skuldbelägger INTE TV för det, det är på intet sätt medias fel. Personen i fråga har väl redan någon form av psykisk ohälsa, vilket man inte kan beskylla TV:n för.

Hörde för x antal månader sedan talas om en ung grabb som dödade sin kompis pga pengar i ett TV-spel. Det är förstås inte TV-spelets fel att detta hände, hur gärna de äldre invånarna (som växte upp utan TV och minsann var så friska och hälsosamma) vill tro det. Det är ju den unge killen som redan innan han satte sig vid datorn geekade loss hade något fel i skallen. Det är givetvis mycket sorgligt och tragiskt, det motsäger jag inte.

Jag undrar förresten hur det gick för den unge killen som dödade sin kompis. Har inte hört mer om honom... Ångrade han sig? Lever han fortfarande eller har han kanske tagit självmord? Sitter han på nån psykavdelning nånstans? Och spelet, får han någonsin spela det igen...?

Btw, knullturama-bloggen är nu borttagen, tack och lov.

...står det på min nya header. En del av er fattar ingenting, andra kanske vet vad det betyder. Det är i alla fall latin, så långt hänger ni kanske med. Det betyder "Jag tänker, alltså är jag" - känt på engelska som "I think, therefor I am". Jag tyckte bara det var på plats md en liten förklaring av detta. =P

Vad har jag då gjort idag? Jaa du, sovit som vanligt. Klockan 13 hade jag tid hos kuratorn, och jag gick väl upp nån timme innan. Men det var inte frivilligt.
Jag har, som känt, sömnproblem - eller snarare problem med att jag är ständigt trött - och det är ruskigt svårt att få mig att vakna när jag väl somnat in. Lite läskigt, nästan.
Isbitar är bara skönt. Vatten e också mysigt. Oljud går att stänga ute. Dra av täcket, jag bryr mig inte. Skrik på mig tills du blir blå. Gör vad du vill, jag reagerar inte! Den som försöker väcka mig kommer inom kort lida av psykbryt och nervsammanbrott, för det är enormt ennerverande och frustrerande, kan jag tänka mig. När min madrass (och jag på den) bars ut i snön uppe i järvsö låg jag stilla kvar och mös. Korkat nog bar dom in madrassen igen....  Eller var det kanske smart? Jag hade kanske förfrusit om jag legat kvar för länge? Ja, för inte var jag på väg upp i alla fall.

Vanilj. Jag är jävligt förtjust i vanilj. Smaken är kanske lite tam, doften är ljuv men inte så speciell... Men ändå. Jag gillar ordet, tror jag. Jag gilar känslan jag får av ordet vanilj. Vanilla. Mmm.... Kokos är också ett mysigt ord, smakar förjävligt men luktar gott!
Jag har en annan blogg som heter lindavanilla.blogg.se, tycker det låter bättre än lindalien... Om jag lyckas så ska jag försöka flytta hela den här bloggen till lindavanilla, wish me luck....!

Visst känns det ont om bilder i min blogg just nu? Jag ska försöka ta fler bilder, men det e lite svårt när man ligger och sussar större delen av dygnet.....

Nåväl. Detta inlägg blev klottrigt och osammanhängande, utan minsta lilla fragment av någon röd tråd att följa. Nåväl. Det blir så ibland, I guess..

Jag byter designer hela tiden, dels för att det är kul och dels för att jag inte riktigt hittat min "stil" än.
Hur som helst, just nu är det rosa som gäller, och på headern har jag en urgullig liten chihuahua vid namn Saga. Visst e hon bara gudomligt söt?!

Nu ska jag också sluta leka med designer, och skriva inlägg! Ska bara ändra alla orangea texter till rosa... :P