Dagens klockslag: 8:00 - möte med läkare, 13:00 - kuratorn, 19:30 - ska rida
 Dagens kärlek: Min galna och helt underbara pojkvän, såklart!!! <3333
 Dagens TV-program: Mythbusters! Älskar det, Discovery® ftw!!!!!
 Dagens musik: Gamla Michael Jackson-låtar. Alla skivor jag har ska banne mig spelas ikväll!!!
 Dagens koppar kaffe: 1 till frukosten (som fick bli en banan)

Igår eftermiddag var jag, efter ca 5 dagar, tvungen att lämna min kära snuffe och åka hem till pappa. En lugn kväll, jag somnade väl vid 21-22 nånting och även pappa kom i säng tidigt. Däremot blev jag besviken, när jag plötsligt vaknade igen klockan 02. Suck. Jag försökte somna om, men det var som jag fruktade - jag skulle bli tvungen att dygna (dygna - vara vaken hela natten och följande dag). Först tog jag mig en rejäl nattmacka, eller vad tusan man ska kalla det, faktiskt 4 stycken små minibaguetter - och gissa om jag känner mig stor just nu...! Efter det började jag funderade på hur jag bäst skulle göra det, utan att varken göra av med för mycket energi och trötta ut mig själv eller att vara för stilla och lugn så att jag somnar. Jag satte på något halvbra på TV:n och tog upp en rejäl hög med tidningar. Och så spenderade jag alltså natten med att läsa en massa tidningar, och då och då skymta några småtrevliga scener på TV:n.
När det första alarmet (jag hade naturligtvis ställt väckarklockan) började ljuda, i den förfärligt irriterande, skarpa Pac-Man-musiken, började jag förbereda mig på att gå upp ur sängen och börja en morgon som om jag sovit gott och normalt. Jag tror att tredje eller fjärde alarmet var det sista som behövdes, efter det gick jag upp. Jag satte på mig morgonrocken och ett par tofflor och gick och satte på kaffe, en varsin kopp till mig och pappa - som för övrigt fortfarande sov. Då jag redan ätit ett rejält mål surdegsbröd,  och alltså var mätt, bestämde jag mig för att en banan blir den bästa frukosten.
Och så åt vi, jag, pappa och brorsan, frukost i lugn och ro.

Men vad fasen - under natten har ett ganska så rejält snötäcke lagt sig över allt, och fullkomligt dränkt känslan av att våren äntligen är på gång! I helgen var det ju ganska varmt, solen lyste och det var torrt och härligt. Fåglarna (alltså riktiga fåglar - inte vinterns kråkor och skator) kvittrade och sjöng för full hals, kyliga vindar blåste mellan de värmande strålarna av sol. Vem som helst som spenderade några minuter ute den dagen kände det - våren var äntligen på väg! Äntligen har snön slutat störa, och den varma sommaren är bara några månader bort.
Men ack, så fel vi alla hade. Snön är här - igen - och inte känner man av våren i luften längre. Fåglarna sjunger inte längre, de vill gärna värma sig och spara energi. Någon kaxig skata ger ifrån sig ett kallt "kraa" någon gång. Nu är det inte längre kyliga vindar - det är riktigt kalla, isiga vindar som blåser, och inte mellan några varma solstrålar inte! Nej, nu kan vem som helst som spenderar några sekunder i kylan känna av att här är ingen vår på väg, och sommaren känns mer avlägsen än nånsin.
Varför är det så? Är klimatförändringarna så extrema att jorden inte kan bestämma sig för vilken årstid som ska råda? Helt otroligt. Minns ni hur det var när vi var små? Vintrarna var alltid riktiga vargavintrar. Alla längtade efter snön, som kom i november, för att alla visste att det skulle bli ett tjockt täcke. Det var alltid snö på julafton. Våren smög sig på i mars, då det slutat snöa för gott, och i april var det vår vår vår för hela slanten! knoppar, regn, kylig blåst, varma strålar... Och sommaren kom, alltid. Lite regn förstås, men alltid var det minst en vecka med riktig sommar. Och hösten kom när den kom, alltid en smula för tidigt, men ändå lagom. Den friska doften av höst är helt otrolig, jag bara älskar den! Och så kom det första snötäcket, i november. Först några millimeter, men snart blev det centimetrar och till och med decimetrar. Plogade snöhögar fanns på alla gator, och snögubbar och snölyktor stod på allas tomt. Man kunde bygga grottor av snö, utan att snön nånsin tog slut. Åh, vad jag önskar att årstiderna alltid var så.

Vad vore ett blogginlägg utan bilder? Jag har spenderat 5 dagar hos min älskling, och tog där några bilder. Några få, men ändå några. Här är dom:


Kondomer. Ett måste om man ska ha sex, i alla fall för mig.


Maaaarloon! Det är dåligt ljus i stallet, jag vet...


Avslutar med denna kyss, självklart är det jag och snuffe!