Hörde nyss om en 15-årig praktikant som förgripit sig på två stycken 5-åringar... Fy satan alltså! Hur kan man bara...? Och förresten... Är det pedofili om man tänder på småbarn fastän man själv inte är vuxen...? Hmm... Det är det nog. Men usch alltså... Stackars barn! Och den där 15-åringen... Varför?! Neej usch, det är sånt här man mår dåligt av att läsa...

Det påminner mig om den där galne mördaren som det stod i tidningarna om för ett tag sen, ni vet han på cykeln som var sminkad som Jokern i Batman och högg ner barn och fröknar på ett dagis, och min lillebrors reaktion på detta. "Joker-mördaren"  skrattade tydligen när han cyklade iväg från dagiset han besökte med yxa, och detta tyckte min lillebror var fruktansvärt läskigt... "Och det värsta är att det var på riktigt!", sa han när vi diskuterat klart händelsen. Jo, jag håller med. Det hade varit hemskt nog att se det i en film, men att det faktiskt hände på riktigt... Det går inte att föreställa sig. Tänk, det händer en massa hemskheter varje dag... Det är då man lär sig uppskatta de små, men bra, sakerna här i livet. Fast... Det är lätt att glömma bort hur lyckligt lottad man är. Vi måste nog alla bli lite bättre på det, tror jag. Så slipper vi gå runt och må dåligt över de dåliga sakerna som sker. För när allt kommer kring, så väger väl ändå de goda sakerna upp de dåliga. Och tvärtom, förstås...