Idag var jag på sjukhuset angående min njure som gör ont vid excessivt intag av vätska. Hoppades innerligt på att dr Tommy Linné (eller Tommy Linne, som det så tjusigt stod på kallelsen) hade hittat felet, men blev i stället grovt förolämpad.
Han sa att "det inte var bra för mig att titta i läkarböcker för mycket", att "man inte ska leta efter fel" och att jag skulle "hitta anledningen till att jag mår som jag gör"... Med det menade han givetvis att jag är psykiskt sjuk, lyssna här: "det är lätt att försöka hitta fysiska fel, men jag tycker inte att du ska smita ifrån barnpsykatrin"... Han sa även att jag "måste acceptera att alla är olika" och att just jag "behöver hjälp med den process som alla går igenom".... FY FAAN ASSÅ!!! Jävla skitdoktor.
Mamma och pappa tog upp det där med ss och sle, men enligt mister du-är-psykist-sjuk-och-inbillar-dig-bara så "finns det ingen anledning att kolla upp det, du uppvisar ju inga symptom"... Plus att "det är inte bra att utreda för mycket".... Jävla människor det finns alltså!!

Herr Linne var för övrigt en mycket äcklig man. Han är gråhårig, inget större fel med den. MEN, hans mun är en helt annan historia. Hans övre framtänder är ovanligt korta, så han liknar närmast en vampyr. Och sen  hade han nåt slags Bert Karlsson-ryck och slickade sig om munnen sådär sliskigt och snuskigt var tredje minut. Fy faan.

Jag har för övrigt ett stort problem med halsbränna, har alltid haft det men inte trott det var nåt speciellt liksom. Men mamma tycker att det är lika bra att kolla upp det, eftersom jag legat sömnlös p.g.a. detta. Hon ska snacka med nån Malin tror jag, och be om en endoskopiundersökning. Själva endoskopi-grejen är jag inte helt förtjust i... Man trycker ner en slang med en kamera på ner strupen, och det låter ju inte så jävla nice. Men som tur är så blir barn nedsövda. Ibland är det bra att vara barn länge.