Idag åkte vi till mamma och hennes nya lägenhet i jakobsberg och lät henne injicera Gardasil®-vaccinet, samtidigt som jag fick se hennes lägenhet och samtidigt som vi firade hennes födelsedag som är nu på onsdag.

Jag har aldrig varit rädd för sprutor och nålar, vilket är praktiskt när man som jag måste ta blodprov stup i ett och även vissa sprutor, som nu. Min syrra däremot har fått en plötslig rädsla och obehagskänsla inför nålar, vilket jag tycker är himla larvigt. Jag fick ta sprutan först, vilket jag inte hade några problem med, medan hon satt och tittade på och sa att hon mådde illa...
Jag brukar alltid känna ett litet stick, du vet när nålen penetrerar skinnet, och det kan svida litegrann (inget jag gnäller om högt), men den här gången kände jag inte när nålen var inne. Det kändes liiite när själva vätskan sprutades in i muskeln, men inte mycket alls. Det var en smula ömt när man tryckte på det sen, men mest kände man vätskan och luftbubblor (?) djupt under skinnet. Jag blödde inte, så jag behövde inget plåster. Det gick faktiskt mycket bättre än jag hade trott och hoppats.
Min syrra gjorde en himla stor grej av det här med sprutan, och satt och spände sig och såg gråtfärdig ut när mamma stack i henne. Hon tyckte det gjorde ont också... Konstigt.

Visst e det konstigt egentligen, att vissa är så himla rädda för nålar... Det e ju inte ett dugg praktiskt.

Läste i illustrerad vetenskap att man har uppfunnit en ny sorts "spruta" - ett plåster. Plåstret har en massa nålar tunna som hårstrån, och ska därför inte kännas så mycket - om ens något alls. Ganska smart, faktiskt.

I morgon (tidigt på morgonen...) bär det av till sjukhuset och doktor Tommy Linné. Han arbetar på nefrologavdelningen, så jag ska alltså dit angående min njure. Jag har ju problem med min vänstra njure, men man vet inte vad det är. Den ser frisk ut på alla ultraljud....
Nu har vi dock en ny teori, som jag fick tips om av en kompis från London - Sjögrens Syndrom. Det främsta symptomet var oändlig trötthet - något jag känner igen ganska väl... För en gångs skull verkar pappa hålla med om något jag föreslagit, vilket känns rätt bra. Jag hoppas innerligt att vi äntligen hittat svaret, att vi äntligen vet vad det är. Mamma sa också att om inte ss, eller sle som är en undersjukdom, går på lederna (vilket det ofta gör) så kan det förstöra de inre organen.... Hon menade alltså att min dåliga njure kunde vara en följd till ss eller sle. Det låter logiskt, men det är det ju massa saker som har gjort förut och som visade sig vara fel, men det är absolut värt att kolla närmare på.

Fick idag av min kära syster ett skärp, ett vitt som jag faktiskt letat frenetiskt efter i alla affärer och butiker. Har ju ett gammalt som e trasigt och som skräpar ner, men det är det enda jag har... Fast nu fick jag ju ett nytt, underbart :D
Fick också lite krafs av mamma, som vanligt. En rutig (låter skitfult) jacka som e rätt nice, och en stor vit blus som jag inte vågat prova än...
Jag ska snart beställa lite kläder, har en hel del pengar som bränner i fickan.... Och om jag inte köper kläder för dom så blir det ju godis. Jag köper två kg godis i veckan. Ett kilo köper jag tillsammans med Alex (som tycker godis är äckligt) uppe på konsum, och ett kilo köper jag oftast hos pappa på helgen. Jag är en riktig godisgris.

Jag måste duscha nu, ska ju till sjukan imorn :P Men jag skriver säkert imorron och berättar hur det gick.

Tjaarå! <3