Kom på att jag för några nätter sedan drömde en hemsk mardröm.
Det är så att jag ofta drömmer hemska, äckliga och konstiga drömmar, men det har varit rätt lugnt ett tag nu. Men det var väl bara lugnet före stormen, för några nätter sedan hade jag en av de mest makabra mardrömmar jag nånsin haft.

Jourfamiljen har, som bekant, tre hundar. På senare tid har dessa små underverk börjat ingå i mina nattliga små äventyr (drömmar alltså, inget perverst snack här!), och en natt blev den yngsta av dessa vovvar tragiskt nog dödad i min mardröm.

Lotta, som valpen heter, lekte och mådde bra när hon plötsligt blev sjuk och tvungen att avlivas. Jourmamman, och matte till samtliga hundar, höll masken väldigt bra och betedde sig som om det var sånt som hände nästan jämt.
Det sjuka med detta är sättet som lilla Lotta (i mardrömmen) avlivades på. Det var snö ute, och det var utomhus som den lilla sötnosen skulle vandra vidare till de sälla jaktmarkerna.
Hon fick något slags piller, eller möjligtvis en spruta, och började efter det få kramper och ryck. Trots detta såg hon väldigt rofylld ut. Men detta var inte det som äcklade mig mest. Det som jag reagerade på, både i drömmen och när jag vaknade upp, var att den söta hunden faktiskt grävde ner sig själv. Några sekunder innan hjärtat slutade slå började Lotta gräva ner sig i snön, men hann inte begrava sig helt innan hon dog. Tassarna stack upp ur snön, och där stod jag och stirrade på den stackars hund som jag alldeles precis lärt känna, och som nu var totalt stendöd.

Plötsligt kändes det fruktansvärt tomt i huset. De övriga hundarna, Wilma och Majja/Happy, är vuxna. Utan en busig och upprorisk valp var det obehagligt lugnt och tråkigt, och tyst.

Så här i efterhand låter kanske inte drömmen så värst obehaglig, men det var den - tro mig. Att se den lilla valpen som jag lärt mig älska och börjat lära känna vrida sig i plågor och samtidigt gräva ner sig själv, det var fruktansvärt.
När jag vaknade den dagen var jag tvungen att försäkra mig om att Lotta mådde bra och var frisk, och samtidigt uppskatta det underbara mirakel det är att ha en valp i huset. För nu kändes det inte längre så självklart att hon fanns där. Hon kunde när som helst bli sjuk och dö, och det skulle ingen kunna göra något åt. En dag skulle hon mycket väl kunna vara borta, och kvar skulle de två tidigare (och minst lika underbara) hundarna vara, och familjen skulle sakna en familjemedlem.

Det låter väldigt skruvat och överkänsligt, men när jag var nyvaken så var dessa de tankar som for runt i mitt huvud. Jag var bara tvungen att dela med mig av ännu en obehaglig mardröm, som ett litet "smakprov" på mina hemska nätter. Jag försäkrar er, kära läsare, att  ni kommer få höra fler mardrömmar. Men just nu måste jag slå denna dröm ur huvudet, och förmodligen be om ursäkt för detta inlägg, då det är flummigt och osammanhängande.

Ni får ursäkta, jag är lite off idag. Det enda jag hade med mig hem till pappa var medicinerna, så jag har gamla fula kläder på mig och är osminkad. Men danke schön för att du läste =)

TTFN <33 ^^