Hallå där gullungar, det är den 23:e januari idag och jag har bestämt mig för att göra en blogg! Den här gången på svenska (jag har en tidigare blogg på engelska, blev  lite tråkigt efter ett tag faktiskt).

Så, utan någon större introduktion (ni kommer ju lära känna mig efter ett tag) så sätter jag igång =)

---

Idag, strax efter tio på morgonen, hämtade pappa och syrran mig för att åka till vårdcentralen och få ett sånt där Gardasil®-recept, men det var krångligare än man kunnat hoppas....
Först fick vi vänta i väntrummet i många minuter. Inte så farligt kanske, men en aning frustrerande efter ett tag. Sedan, när läkare Raul hade tid med oss, var det fel på programmet i datorn vilket resulterade i svårigheter att beställa recept. Så, vi satt hos herr doktor i minst en kvart, medan han försökte beställa recept åt mig och min syster.
Efter låång tid kunde i alla fall den gamle herren beställa några doser Gardasil® (vaccinet skall ges vid tre skilda tillfällen), och vi fick fortsätta till apoteket och hämta ut det.
På apoteket gick allt som det skulle, trodde vi i alla fall. Men det visade sig att det inte gick att scanna av vaccinet... Vi blev beordrade att gå tillbaka till receptarien och säga till. Efter en stund satte fru receptarie, som för övrigt hade pojkfrisyr, på två nya prislappar och tyckte att det på något underligt sättskulle hjälpa. Så, vi ställde oss i kassakön igen och hoppades på bättre lycka. Men nix. Vi blev än en gång beordrade att gå till receptarien och fixa det. Den här gången gick vi till en annan liten tant, men denna hade tack och lov fler indianer i kanoten än den förra. Hon fixade problemet med några klick i datorn, och så fick vi gå till kassan igen.
Tredje gången gillt, som man säger, och den här gången blev vi fria att gå.

Vi var på väg tillbaka till vårdcentralen för att få en läkare att injicera vaccinet, eftersom Gardasil® tydligen täcks av högkostnadsskyddet.
Men det finns en del människor som, trots att de jobbar med människor dagligen, är jävligt oförskämda och uppstudsiga.
Vi mötte en sådan i vårdcentralens reception. Hon sa bestämt att det kostar 150 per stick. Min käre far förklarade att det gjorde det inte alls det, eftersom det var något slags specialerbjudande på Gardasil® för tjejer mellan 13-18 år. Den tjocka lilla damen bakom receptionens glas hävdade bestämt att det var fel, och att hon minsann inte fått den informationen. Pappa sa att hon kunde kolla upp det på Gardasil®'s hemsida. "Ja, det ska jag allt göra" sa hon bestämt och sedan fick vi gå och hörde inte mer från henne.
Lyckligtvis har jag en mamma som är sjuksköterska, och gärna injicerar vaccin mot livmoderhalscancer i sina barn helt gratis.

Just nu är jag jävligt trött faktiskt, och orkar inte skriva mer. Jag ska trixa lite med designen ett tag innan jag lägger mig och sover.

Bye! <3