Japp, hade ju tid idag på huddinge för att prata om resultaten från min sömnundersökning som jag gjorde för nån månad sen. Eftersom det stod på kallelsen att mötet skulle ta ungefär en kvart så var både jag och pappa övertygade om att dom skulle säga att allt såg normalt ut och att dom inte såg något fel.

Så, döm om min förvåning när hon sa att dom faktiskt hade hittat nåt! Hon sa att det tog lång tid för mig att komma ner i djupsömn, och att jag vaknat upp ur djupsömnen flera gånger på grund av sömnapné. Det innebär att jag inte får tillräckligt med syre, jag kan inte andas ordentligt när jag sover. Jag har andningsuppehåll ofta vilket ju inte är så bra.

Så skulle hon undersöka mig lite.

 

Först kikade hon lite i halsen och i näsan, och sen sa hon att hon skulle kolla i min näsa lite med en kamera. "FAAAN" tänkte jag, övertygad om att hon skulle trycka ner en slang så långt hon kunde i min stackars näsa. Sen sa hon att det bara skulle kittlas lite, och började stoppa in toppen av slangen i min näsborre, inget farligt alls. "Ååh, det var ju inte så farligt", tänkte jag - när hon plötsligt tryckte slangen djupare in! FY HELVETE vad obehagligt det var!!! Det liksom sved, kittlades och gjorde allmänt ont på samma gång, jättesvårt att förklara. Det var tydligen lite trångt också så då skulle hon kolla extra mycket... Vet inte exakt hur långt ner hon tryckte slangen, men hon kunde se ner i min hals i alla fall så det var mycket mer än jag hade hoppats på... Blev helt tårögd, det var verkligen inte mysigt.

 

Sen skulle hon tydligen vara "elak", och när hon sa så blev jag lite rädd. Om hon tyckte att en slang genom näsan ner till halsen bara skulle kittlas lite, hur fan är det då när hon ska vara elak? Men blev lite lättad när hon sa att hon skulle känna lite på mina halsmandlar - mest eftersom jag skrek "snälla, jag tar hellre slangen i halsen!!!" i mitt huvud när hon kollade i min näsa. Fast det var faktiskt  inte så mysigt med en halsmandelsklämning heller... Först tryckte hon in näven i min mun så långt hon kunde, måste jag säga att det var svårt att hålla tillbaka kräkreflexen? Sen tryckte hon och höll på med mina stackars små mandlar, och det gör faktiskt ont! Man hade ju hoppats på att man inte skulle ha så mycket känsel just där.

 

Efter att ha blivit grundligt torterad så skulle doktorn förklara för mig vad sömnapnén innebar, och vad man kan göra åt det. Detta var lite smått jobbigt, eftersom jag var tvungen att torka tårar och se till att sminket inte rann samtidigt som hon kollade mig rakt i ögonen och förklarade viktiga saker. Kände mig lite fjollig, men till mitt försvar så var jag INTE beredd på en sån undersökning!

 

Den här lilla raringen är väldigt dyr - 10 000 kr om man inte har samma skäl som jag har!

Så vad kan man göra åt andningssvårigheterna då? Jo, i första hand brukar man pröva med en bettskena. Den fixerar fram underkäken så att luftvägarna öppnas upp och så att tungan inte är i vägen. Sen brukar man även operera - främst halsmandlarna, men eftersom mina är rätt små så skulle man eventuellt ta en bit av gomseglet också. Om allt detta av någon anledning inte skulle hjälpa, så finns en mask med syreberikad luft som man ska ha på sig när man sover.

 

Jag ska få en tid hos en specialist som ska pröva ut en bettskena åt mig, och efter nåt halvår med den ska jag göra en ny sömnundersökning för att se om det har hjälpt. Har det inte det så opererar jag.

Är jävligt glad och lättad att de ÄNTLIGEN hittat något, känns väldigt surt att jag hara varit fast på BUP i fyra år när allt som behövdes kanske bara var en bettskena... Känns fantastiskt att få bekräftat att jag inte är nojig och psyksjuk, har ju annars alltid mötts med viss skepsis och oförstånd när jag förklarat mina besvär.

 

Så, jag är väldigt spänd på detta och hoppas verkligen att det hjälper!